Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fahrensbach blef besvärad, började stamma
och fann intet svar. Samtalet tog en vändning,
som han ej hade afsett, och han afbröt det.
"Erzbösewichte!“ fräste han.
“Åhå, caute, Herr Obrister 1"
Men öfversten blef ännu häftigare.
"Har jag gifvit onda råd, säger han? Så
tag nu ett godt — gå inte till Salvium i morgon,
där I inte strax vill komma i tornet! Vale!u
Därmed vände han Wiwalt ryggen och gick.
De hade följt norra sidan af Storkyrkan,
hunnit förbi mångelskebodarna i Trångsund och
stannat i hörnet mellan Kåkbrinken och
Skomakareporten. Öfversten styrde kosan tillbaka snedt öfver
torget, men han hade knappt hunnit förbi kåken
och halfvägs till brunnen, då Wiwalt kom efter
honom och ropade:
"Halt an, Herr Obrister!"
Fahrensbach stannade.
"I säger, att Anders är tjufven, och att han
är här i stan. Får jag spörja Ers Nåd — har
han schatullet kvar, efter I inte sätter honom
fast?"
"He . . . Hvad menar han?"
"Wahrhaftig, jag känner inte stölden. Men
därest det var Herr Knut Posses gula läderschatull,
där I förvarade fullmakten ..."
"Alle Teufel, was ..."
". . . såsom Hertigens Ståthållare i Stralsund,
om I drefve freden igenom ..."
Han behöfde ej säga mera. Öfversten var
likblek, hade gripit tag i järnstängslet omkring
brunnen för att få stöd och stirrade på honom,
som hade han den onde framför sig.
"Potz Sacrament", utbrast Wiwalt med ett
spefullt leende. "Det är fuller sannt, som I sade,
Seigneur Fahrensbach, att I salverat mig från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
