- Project Runeberg -  En lyckoriddare. Berättelse från 1600-talet /
335

(1907) [MARC] Author: Harald Molander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gästerna själfva, ett par tiotal officerare, tycktes
nyss ha lämnat sina stolar, som stodo i oordning
dragna från borden, och voro i täta led samlade
omkring någon, som befann sig längst upp
framför det mindre bordet i färd med att berätta en
munter historia, hvilken framkallade den ena
skratt-salfvan efter den andra.

Berättaren tycktes likaledes vara en
officer. Han bar en slät grå tröja, hvars klufna
skört räckte ända till de höga, svarta kragstöflarne
och slogo ut öfver magen, ty han var mycket fet.
En hvit krage med tofsar på knytbanden och en
rad små stålknappar i tröjan voro de enda
prydnaderna på hans dräkt. Men hans utseende, stämma
och rörelser tilldrogo sig Wiwalts uppmärksamhet.
Hufvudet var litet och långt tillbakakastadt, med
kortklippt gult hår, tunnt vid tinningarna och
upp-kammadt i en spetsig toupet öfver pannan. Mellan
ögonbrynens höga spetsbågar, som gjorde de stora
blå ögonen ännu större, sprang en stark, krokig
näsa fram, och de uppvridna knäfvelbårarne af
samma färg som håret, det spetsiga pipskägget,
de röda kinderna och de hvita tänderna gåfvo
ansiktet ett manhaftigt, pockers martialiskt uttryck.
Hans stämma smattrade som hofmarskalkens, hans
rörelser med de helt små hvita händerna voro
lifliga och belefvade, och hela hans väsen andades
ett spelande gemyt, när han under berättelsen
hänvände sig till en eller annan bland åhörarne
och därvid kisade med ögonen, liksom vore han
närsynt.

"Herr Johan har rätt!" ropade han skrattande,
just när Wiwalt och Salvius stego in i salen. "En
kan dra stickan i onödan, änskönt en ser fienden
sticka näsan in genom vindögat. Han erinrar
tör-hända den natten i Stralsund, då han var med
Pfalzgrefven åt Tyskland..."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhlyckorid/0335.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free