Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liksom förgätande, att någon annan än han och
Salvius fanns i salen, for han ut med växande
hetta:
“Åhå — han kan spörja, han kan spörja, så
kan jag ge honom svaret!... Åhå — hvi jag
sätter mina troppar öfver till Tyskland? Hvad
jag har med det tyska väsendet att skaffa? Om
jag inte nöjes med att bli Stralsund kvitt?...
Åhå — han menar fuller, att jag tänker släppa
Caesar ända till sjökanten och öfver hafvet
tör-hända, för att se den svarte adleren emot mig
flyga inom Sveriges egna gränser ... Och sedan
knekta under Wallensteiner, som han, och gifva
hans Crabater losament i mina fattiga byar...
Då först vore fuller våra saker perplexe nog!...
Har inte Kejsaren fördrifvit våra vänner och fränder
från land och folk, gjort våra trosförvandter stor
injurie mot all rätt, sändt de Påler succurs och
retarderat o den victoriam, som Gud oss gifvit
hade... Åhå — det kan juten vara försäkrad
uppå, att ehvem det vara månde, som oss sådant
gör, det må vara Kejsare eller Kung, Furste eller
Republik eller hvem tusan knefla det vill, så ska
vi så taga hvarann vid öronen, att testarna ska
ryka därvid... Åhå!"
Det hade blifvit tyst i salen som i en graf,
och medan konungen efter sitt häftiga utbrott
började gå fram och åter, försvann den ene efter
den andre genom dörren uppe i hörnet, tills
slutligen ingen fanns kvar mer än han själf och
Salvius, som oberörd af uppträdet helt lugnt
bläddrat i sina papper. Wiwalt stod nere vid
dörren under läktaren. Han erinrade sig
hof-marskalkens antydningar om konungens häftiga
sinne, och hade redan förlorat hoppet om att under
förhandenvarande omständigheter vinna något för
egen räkning, då han plötsligt såg Salvius taga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
