Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*Det finnes Gyllenstjernor i Danmark, i
Tyskland och i Påland", svarade han försiktigt, "och
jag menade, de kunde taga mig för hvem de mera
gitte, allenast jag blefve förhjälpt fort, när jag
reste i Hofmarskalkens ärender till Ers Majestät,
som sagdt är!"
"Och de trodde honom utan fullmakter och
bevisning?"
"Juten menar lell, att ingen utom han vet
vexera sina bröder!"
Konungen skrattade kort. Wiwalt insåg, att
juten i detta ögonblick var den bästa syndabocken
han kunde välja, och han fortfor därföre med
stegrad frispråkighet.
"Ers Majestät — jag vet fuller att, om Ers
Majestät rätt kände själfva tragoediae actum, så
skulle Ers Majestät hjärtinnerligen skratta och
hafva en plaisir däraf, men inte hålla mig i ogunst
— att en af Ers Majestäts ringaste undersåtare,
som dock tillförene varit i Danmark föraktade,
själf bekommit jutens fripass på sex hästar hela
landet durch, gjort sig lustig med hoffolket och
äktat en välboren jungfru, som tjugu adelsmän
friade till ... ja, ändtligen med reputation fäktat
med dem och ryckt henne ur deras hand, när de
raffade henne bort och höllo henne förborgad i
skogen."
"Gjorde någon mitt regement slik alfront,
vardt han som snarast tagen vid halsen, munsjör!"
svarade konungen skarpt, men ett leende i hans
ögon motsade hans barska ton.
Och detta leende undgick ej Wiwalt.
"Vore han en jute och komme undan och
inför sin Nådige Herre, han undfinge visserligen
gunst", invände Wiwalt ödmjukt. "Ty jag
bekänner och ångrar, att jag mången förtörnat, men
tigger om nåd hos både Gud och Ers Majestät,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
