Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig längre in i prånget bakom hönsburen och de
tomma ölfaten.
"Löp om hörnet och andra vägen in i gången!"
hviskade han. "Den tyske Doctorn går strax sin
kos. När han är weg, så glänta på dörren,
före-vänd det eller det, och locka ut den långe med
ärret i pannan ..."
"Jag vet, jag vet — jag kan skicka hans
lakej ..."
"Och skjut sen regeln för åt gången, så att
jag blir allena i kammarn med kroknäbben!"
"Jesus, hvad vill du göra?"
"Det går dig inte an — det är han, som är
spionen, men inte jag!"
"Han är den fule själf!"
"Löp, löp — det gäller lifvet!"
"Jesus, Jesus!" jämrade Malin. "Jag ser dig
aldrig mer, min hjärtegris!"
"Du kan fuller se mig igen, innan du tänker,
min majekatt!" hviskade Wiwalt, i det han kysste
henne och ledde henne ut i porten åt
Köpmangatan.
Men när han kom tillbaka och åter spejade
in genom springan, var han nära att uppge ett
utrop af häpnad. Anders stod ensam i kammaren,
borta vid dörren till gången, och reglade den
efter de andra. Därefter gick han fram till bordet,
samlade ihop brefven och stack dem i tröjan, tog
sin käpp, blåste ut ljuset och kom rakt fram mot
dörren till gårdsprånget. Wiwalt hukade sig ned
och hörde honom draga ifrån luckan för att se,
om vägen var fri. Strax därpå gnisslade regeln,
och dörren öppnades försiktigt.
Men i samma ögonblick sprang Wiwalt upp,
och Anders tvärstannade på tröskeln med ett
kväfdt utrop. Båda stirrade på hvarandra, halft
rådvilla, ty mötet var så oförväntadt, att Wiwalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
