Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inspärrad i häktet. Men där fick han god tid
därtill. Ty dag efter dag gick, utan att någon
krigsrätt blef hållen, vecka efter vecka skred
långsamt framåt, utan att han erfor något om sitt öde.
Han började frukta, att man hade glömt honom,
och önskade stundom att hellre bli dömd och
hängd än att nödgas framsläpa sitt lif i ovisshet
och elände. Han blef först slö, likgiltig och
hopplös. Men möjligheten, att italienaren skulle veta
slingra sig undan de bevis som förefunnos i de
uppsnappade brefven, retade åter upp honom till
bitterhet. De bediägerier och brott, som han själf
begått för att fånga lyckan eller för att rädda
lifvet, väckte hvarken hans fruktan eller
samvetsagg — de hade varit hans vapen, hans medel,
som till fyllest helgades af ändamålet, att nå en
ställning, där han kunde tjäna konungen och
fäderneslandet . . . och förtjäna adeligt namn . . . och
rättvis reputatz. Och bitterheten växte till raseri
mot de murar, som höllo honom stängd från nya
försök och nya utvägar att slå sig fram — med
djärfhet, där experiensen ej förslog, med våld, där
qualiteterna tröto. Men när nätterna kommo med
ängslan och fukt och kyla, mattades raseriet åter,
och i hans trötta hufvud föddes ett begär efter
hvila och ro . . . efter bokskogarnes tystnad . . .
efter aftonbrasan hos fru Lena . . . efter kammaren
på Björkeberga med doften af de torkade rosorna
i herr Wulffs klädkista . . . efter fru Margretes
stekar och pastejer . . . och efter Gertruds armar,
som famnade honom under bön . . .
Herre, gif oss döden, men inte skam!
Då knäppte han sina händer och bad till
Gud att öppna hans fängelsedörr och gifva honom
hämnd på alla hans hatare och förföljare. Han
bad så många böner han kunde, och han lade
därtill den sista han lärt, som Henri de Loyson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
