Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jag tackar er . . .“
När de kommo ut på borggården stannade
Wiwalt, lade sin hand på officerens arm och
frågade:
"Befinner sig General-Majoren von
Knyp-hausen i Stettin?u
“Nej, han har för en vecka sedan besatt
Wolgast . . . Hvi så?"
“Jag har en vän, som är Capitän vid hans
dragoner, och som jag gärna sade farväl ..."
“Så kan I taga den vägen!“
Två dagar därefter var Wiwalt i Wolgast
och fann utan svårighet fransmannens logis. Han
kom i rättan tid. Utanför porten väntade några
ryttare, och han erfor, att Capitänens kompani
samma dag skulle bryta upp och lämna staden.
När han inträdde fann han Henri de Loyson
sittande på ett bord vid fönstret sysselsatt med
att fästa nya, brokiga fjädrar i sin hatt, med
samma omsorg som om han ordnat blommor i
en vas.
“Par Dieu, välkommen!" utropade han gladt
öfverraskad, i det han hoppade ned från bordet
och tog Wiwalt i famn. “Hvar kommer I ifrån?“
“Från Stettin — och I drager hvarthän?“
“Gissa . . . Vill I göra mig sällskap?"
“Jag är på väg åt Sverge ..."
“På commando?“
“Nej, jag . . .“
“Par la Sambleu, så gör I mig sällskap!"
Han sprang till dörren och ropade in en
lakej.
“Sadla Bradamante och förse denne Herre
med hvad mundering han behöfver!" befallde han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
