Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som en stormvind, sopande undan människor
och djur liksom agnar på fältet, kom han upp
genom Uckerstrasse, följd af en hel kavalkad
ryttare i blanka harnesk och lysande munderingar.
Han var ung, med röda blomstrande kinder, spotska
knäfvelbårar och en sky af guldgult hår
fladdrande under hatten, hans ögon flammade af lust,
och hans tänder gnistrade i skratt.
Midt på torget, nära brunnen, höll han inne
och ropade:
“Schwede! Schwede! Kom heröfer, Junge,
oder schall my de Tufel halen!“
Men ingen svensk syntes till.
“Schwede! Schwede!“ ropade han ånyo.
“Hervor, Junge, ick schiete dick, dat di de Dampf
tom Hals utgaht!“
Men ingen svensk kom fram.
Då brast han i gapskratt, svängde om sin häst
och skrek:
“Zunde Lickter an, dat ick de Schweden
sehe!*
Under dessa utmaningar, under Hans Götzes
öfvermodiga hån mot de tappra, svenska
dragonerna, Pasewalks sista försvar, hade det rådt
tystnad på torget. De flyktande, hjärtskrämda
människohoparne, gömda i gränder och
portgångar, nedkrupna bakom packvagnar och bråtar,
ängsligt tryckta intill murar och trädstammar, hade
tegat, lyssnat och darrat. Men vid hans sista rop,
vid befallningen att foga eld och brand till rån
och blodskam och mord, höjdes på en gång ett
ohörligt skri af fasa och skräck, hundrade händer
knötos under förbannelser, och veropen kommo
till och med herr Hans rödblommiga kinder att
blekna.
Han sporrade sin häst och ville framåt. Men
hästen stegrade sig, en gång, två gånger, tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
