- Project Runeberg -  En lyckoriddare. Berättelse från 1600-talet /
398

(1907) [MARC] Author: Harald Molander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bannelse öfver er!... Lyckosoldater, äoni strida
för den beträngda tron, se era mord värjor an,
huru de drypa af Jesu Christi blod! Förbannelse
öfver er!... Ut ur Guds hus!“

Han skakade sina knutna händer och kom
närmare. Och andra följde honom, män som
förbannade, kvinnor som spottade, barn som räckte
ut tungan, hundratals rasande människor, smittade
af blodtörsten, och förvildade af sin dödsångest.
Wiwalt svarade ej och lyfte ej armen till värn.
Då grepo de honom, ryckte värjan ur hans hand,
refvo hans tröja i trasor och hudflängde honom.

"I källaren med honom!" ropade de. “Ned
i grafkällaren! Till petarderna! Han skall dö
först! Han skall dö först!"

Därmed släpade de honom bort till ett hörn
af vapenhuset, öppnade en järndörr, vräkte honom
utför en trappa och kastade stenar efter honom.
Och han blef liggande på marken i källaren,
domnad och skräckslagen, tills kölden och den
fuktiga, unkna luften, dödsfaran och spökmörkret
mellan grafvarna åter jagade honom upp, framåt,
utan mål och i växande ångest.

Han trefvade sig fram, ut och in i kryptans
gångar och hvalf, än upprätt och än krypande,
stötte hufvudet mot pelare och sträfvor, snafvade
öfver stenhällar och kistor, och visste ej, om han
kom fram eller tillbaka. Han kunde ej räkna ut,
om tiden led eller stod stilla, ej se, om det var
dag eller natt, ej höra, om det sorlade eller var
tyst i kyrkan, och han började undra, om petarden
redan sprungit, och han var lefvande begrafven.

Men med ens stannade han och lyssnade,
höll andan och stirrade framför sig. Ett aflägset
buller nådde hans öra, en frisk vindfläkt kylde
hans svettiga ansikte, och längst bort i mörkret
såg han gollstenarne färgas af ett flämtande röd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhlyckorid/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free