Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brukade, när han påföljande dag hade högmessan
i Verum. Lisebet hade varit med honom och
efter gudstjänsten gått förut nedåt brinken, medan
fadern hämtade sin kappa i sakristian och
granskade låsen på skåp och kistor. Men när han
steg ut och skulle stänga dörren efter sig, kom
Lisebet löpande tillbaka mellan grafkullarne, lade
sin hand på hans arm och hviskade ängsligt:
“Gud nåde, far — i afton spökar han igen!"
“Snack, ditt troll!" snäste herr Peder förargad.
“Ser du nu i sy ne igen?"
“Nej, far, kom och se än..."
“Samma spöke du såg förleden ?“
“Lakejen — nej, nej!“
“Jess, låt mig stänga dörrn... Det är lell
ändå den kukuluren, som ingenting annat gör än
går och djäknar i bygden, allt sedan han kom på
sina halta ben igen!“
“Synda inte på den stackarn, farkär! Honom
kan en mest ta för en hamn, krokot och hålögd
som han är, med pannan fållad, och hostar och
råcklar gör han, bara bloden... Oj, oj, den
stickan visste fuller, hur hon stack!... Gud nåde far,
se an — där är han!“
“He ... han på hästen?“
“Ja, ja, far, det är han — eller må det vara
den lede själf!"
"Snack, ditt troll, sa jag! Bed ditt Fader Vår
och löp mans förut, att en kan få en drick vårmt
öl, när en kommer in ... Hu, hu, det blir snö till
natten!“
Lisebet jämrade sig, men drog ned hufvan,
bad sitt Fader Vår och sprang. Herr Peder dröjde
kvar och kastade ännu en blick öfver dälden, uppåt
vägen till Verum. Där satt ryttaren, stilla, orörlig,
högst uppe på backens krön, som en skarp, svart
skugga mot den röda strimman i väster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
