- Project Runeberg -  En lyckoriddare. Berättelse från 1600-talet /
423

(1907) [MARC] Author: Harald Molander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ned, och blickade betänksamt uppåt taket. Ty
han ansåg sig böra lyssna till råd. Men när han
lyssnat till punkt, ryckte han på axlarna, liksom
ville han säga, att han haft samma tanke själf,
men öfvergifvit den. Någon tanke, som han
fasthållit, angaf han däremot icke. Hans känslor voro
för starka att kunna uttryckas med ord, och fann
han någon gång det rätta ordet, så slog rösten
öfver, så att klämmen förvanskades. Han märkte
det själf och pinades däraf. Därföre teg han också
helst, och gick upp och ned och af och an, som
björnen i sin bur.

Men han drack starkt. Bordet var belamradt
med kannor, krus, flaskor och glas. Han hade
begynnt att släcka sin blodtörst med öl, men ju
längre han klef på det bonade golfvet, dess tröttare
blef han i benen, och dess starkare drick måste
han ha. Och till törsten sällade sig hungern. Ty
när fru Margrete kom in för att ombesörja
mid-dagsdukningen, förklarade han helt kort, att han
behöfde salen, och när han ej kunde angifva
något rimligt ändamål, körde han ut henne med
för-ständigande att spisa i köket, om hon var hungrig.
Men när middagen därstädes var redo, fann han
det under sin värdighet att själf gå ned i köket

— och blef därföre utan, lämnad ensam med sina
flaskor och sina hämndplaner.

Sent föregående afton, när han satt på
sängkanten och funderade ut ett nytt manér att vränga
af sig stöflarne utan att förlora jämnvikten, medan
fru Margrete läste det öfliga bibelkapitlet för
honom, hade någon knackat på fönsterluckan. Det
hade befunnits vara Jeppe, som bad husbonden
att strax förfoga sig ned i portstugan, emedan
Sören klockare vore där och hade något att säga
honom i tromål. Efter en stunds tvekan hade han
gått dit. Och när han åter kom upp till fru Mar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhlyckorid/0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free