Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid en av de den tiden ganska ofta
återkommande små kamratfesterna, vilka vanligen höllos i den
korridor, som ledde från gamla Operakällaren till
Operakaféet — det s. k. »mellangärdet» — kom
denna tenorfråga upp på tapeten. De flesta
närvarande, och naturligtvis i synnerhet alla
barytonister och basar, höllo styvt på, att tenorerna voro
klent utrustade på huvudets vägnar. En av de
närvarande tenorerna, Rundberg, känd som en
intelligent man, opponerade sig och sade: »Ni vill väl inte
påstå, att jag är dum heller?» varvid Ödmann
replikerade: »Nä, men du ä’ ingen riktig ’tänor’
heller!»
»Konung för en dag» och »Mefistofeles» voro
tvenne operor, som just under Westins tid
införlivades med repertoaren och i hög grad tilltalade
publikens smak. Vid »Konung för en dags» första
uppförande hade rollerna utdelats till de främsta
publikfavoriterna, Matilda Grabow, Dina Bdling,
Arvid Ödmann, »Lunkan» och Pelle Janson.
Särskilt Ödmanns tvenne hypersentimentala romanser
»Hennes namn och börd» och »Om jag var kung»
med sina lättfattliga harmonier fingo en nästan
oroväckande popularitet, och det finns väl knappt
någon amatör-tenorino i vårt land, som ej försökt
pressa fram de däri förekommande effektfulla
höjd-tonerna, utan att någonsin tillnärmelsevis få den
»Schmelz» över dem, som »den gudomlige»
lyckades med.
»Mefistofeles» imponerade mest genom sina
praktfulla dekorationer. Musiken fann man i
allmänhet alldeles för nymodig. Dagens Nyheters
kritiker skriver efter premiären: »Boito hyllar så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
