Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken med sig. Liten, späd
och graciös med stora
uttrycksfulla mörka ögon
hade hon förmågan att
över sina scengestalter
gjuta en skär poesi, som i
hög grad verkade
betagande och förtjusande.
Hennes röst var en ljus
och klar sopran med varm
fängslande färgklang,
hennes teknik fulländad,
hennes drill perfekt och
hennes koloratur
pärlan-de. När hon övervunnit
den första obehagliga
känslan av rampfeber,
något som alltid förföljde
henne, levde hon in i
rollen och återgav den med
ett temperament och en sydländskt passionerad glöd,
som är högst ovanlig i vårt kalla land. Hennes Julia
var också idealisk, hon var ej endast Gounods Julia,
som sjunger sin koloraturvals och sina
kärleksduetter, hon var också något av Shakespeares unga
blodfulla veronesiska, Julia Capulet, som offrar sitt
liv för sin kärleks skull. I andra aktens stora duett
var nog- ej Romeo den ende som undrade, om det
var lärkan eller näktergalen som sjöng.
»Lilla Grabow», som hon allmänt kallades,
lämnade sin lysande konstnärsbana alldeles för tidigt,
men det var gud Amor, som kom i vägen i skepnad
av en stilig löjtnant vid Svea Livgarde, greve Carl
Mathilda Grabow.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
