Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sephson för att anmäla mig som sökande.
Några recensioner behövde jag ej framvisa, ej
heller underkasta mig plågan att hålla några lovtal över
mig själv. Josephson hade tydligen fått
fördelaktiga rapporter om mina kunskaper och min
arbetsförmåga, men det föreföll mig samtidigt, som om
han hade fått den uppfattningen att jag, med mina
tjugo år på nacken, skulle vara en sprattelgök och
flickjägare. Då jag lugnat honom något i detta
avseende och mottagit den kloka och välmenande
förmaningen att vid mina blivande eskapader hålla mig
till de onekligen ganska talrika unga damer, som
ej vore anställda vid Nya Teatern, fick jag gå upp på
kontoret till teaterns kamrer are August Falck, för
att underteckna kontraktet.
Nya Teatern var under Josephsons och Victor
Holmqvists direktörsskap en konstanstalt, som utan
tvivel spelat en stor roll i den svenska
teaterkulturens utveckling. En viss dualism rådde inom
ledningen, i det Josephsons intresse huvudsakligen var
inriktat på det stora dramat, medan Holmqvist, som
hade det ekonomiska på sin lott, ivrade för operetter.
Stora konstnärliga segrar hade teatern vunnit med
Goethes »Faust» (William Engelbrecht som Faust
och Fritz Arlberg som Mefistofeles). Shakespeares
»Richard II» (Aug. Lindberg i titelrollen) och
Strindbergs av K. Teatern refuserade drama,
»Mäster Olof». Uppförandet av Ibsens »Brand», vilket
skådespel ingen skandinavisk teater vågat sig på,
blev en stor och berättigad framgång, Emil Hillberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
