Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nämligen Suppés »Fatinitza» som inköpts av både
Mindre och Södra Teaterns direktioner.
Det blev en kappkörning, om vem som först skulle
bli färdig med stycket, och de båda regissörerna
Warberg och Bosin arbetade dag och natt.
Resultatet blev, att Södran hade sin premiär samma dag
som Warberg generalrepeterade stycket på Mindre
Teatern. Men denna gång föllo ödets lotter ojämnt.
Å Södran upplevde »Fatinitza» endast 10
representationer, under det att den på »Ladan» gavs över
100 gånger.
Jag såg aldrig denna operett på Södra Teatern,
men jag tror inte jag misstager mig, när jag gör
det antagandet att det lysande galleri av kvinnlig
fägring, som de nio haremsdamerna vid Mindre
Teatern utgjorde, hade en stor del i framgången.
Det vattnas nog i munnen på åtskilliga äldre
stockholmare när jag nämner sådana namn som Thérese
Kleingardt, Hilma Bruno, Emma Thunberg m. fl.
Det var ej endast teaterns yttre aspekt som
väckte opposition, även själva teater salongen var
ganska ruggig. Ofta regnade det in genom taket och
ibland kilade små söta råttor mellan
parkettbänkarna och nära på skrämde livet ur damerna. En
tidning skrev: »Den som besöker Mindre Teatern,
bör medtaga paraply och en katt.»
Förutom operetter hade teatern under Warbergs
tid succéser med bl. a. »Den ondes besegrare», vari
Fritz Arlberg som Asmodeus och Anna de Wahl
som Maria, gjorde stormande lycka, samt »Greven
av Monte-C-hristo», i vilken en ung lovande
skådespelare väckte uppmärksamhet i Fernando de Mon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
