Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen med en vacker och högstämd poetisk invokation
till publiken, mottogs han av den från golv till tak
fullsatta salongen med ett ändlöst jubel, vilket åter
bröt löst då han, synbart rörd, framsagt slutorden
i den hjärtliga avskedshälsningen. Artisterna
uppträdde kostymerade i sina favoritroller. Anna de
Wahl som Orestes, Gerda Grönberg som Mefisto,
Warberg som Ollendorff och alla de vackra
flickorna som sjökadetter. Fanfarer, hurrarop och till slut
unison sång av hela personalen:
»Du gamla, du kära, du trogna publik!»
Och blommor i all oändlighet; för mycket
blommor, skulle Calchas sagt. När fru de Wahl
skickade hem sin hyrvagn, var den så full av blommor, att
hennes lille vildbasare till son, Anders, knappt fick
plats i vagnen.
I Dagens Nyheters referat heter det: »Man
stampade och skrek och skrek och stampade, ropande på
’gubben Hammer’, som dock ej visade sig. Slutligen
överskred entusiasmen det skickligas gränser. Från
att vara en hyllning blev det nästan en ohövlighet.
Man ryckte till sig de granrisgirlander och övriga
troféer varmed salongen var smyckad.»
Efter spektaklet var det animerad supé i
Frimurarelogens lokal. Det blev en s. k. »helafton».
Tidningarna slutade sina festreferat med den
traditionella frasen: »festen räckte långt in på
småtimmarna». Men när jag lämnade den glada tillställningen
— ingalunda bland de sista gästerna — hade
arbetarna redan hunnit riva ned hela »Ladans» fula tak.
Så försvann en av det gamla Stockholms mest
typiska nöjeslokaler. De mortuis nihil nisi bene.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
