- Project Runeberg -  Teaterhistoria och teaterhistorier. Minnen och anteckningar från en 40-årig verksamhet inom teaterns roliga och oroliga värld /
44

(1924) Author: Hjalmar Meissner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mildrade de små cochonnerier som t. ex.
förekom-mo i »Niniche» och »Lilla helgonet» till den grad
att Niniche strängt taget blev ett litet helgon och
Det lilla helgonet en liten ängel.

Det gick så långt att Ernst Wallmark, i den scen
i »Lyckoflickans» tredje akt, där Beppo brinner av
längtan att få komma in i brudgemaket till sin
ny-förvärvade hustru, ändrat texten så, att han hara
längtar att få komma in till notarien som väntar på
honom för att underskriva äktenskapskontraktet.

Ett praktstycke av oförstående och intolerans
levererades av läsartidningen »Väktaren» den 16 sept.
1886, som på tal om den franska operettgenrens
ojämförligt främsta kraft, mane Judic, publicerar
en pekoralistisk artikel med den uppbyggliga
överskriften »En sedebild från vårt svenska Sodom».
Efter en inledning, däribland annat meddelas, att
»Frankrike har sedan gammalt den sorgliga äran
anses såsom oanständighetens eller den förfinade,
raffinerade osedlighetens förlovade land», omtalas,
att »Paris har lyckan eller rättare olyckan att äga
en skådespelerska, som övat upp sig till en sorglig
färdighet i att berusa publikens lägsta drifter genom
utmanande blickar och åtbörder och sjungandet av
slippriga sånger». Därpå beskrives m:me Judics
ankomst till Stockholm samt huru »folkhopar
samlades för att se den beklagansvärda kvinnan».

Det värsta var dock, att bänkarna icke stodo
tomma på teatern, när hon uppträdde, och att
åtskilliga av stockholmspressens förnämsta
representanter berömde hennes prestationer.

»När ett samhälle», heter det till slut, »blivit på
detta sätt andligen förpestat, förvandlat till en åtel,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:55:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhteaterhi/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free