Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var ställt i Paris vid
Théatre Frangais, där den
berömda teaterns oden
leddes av de förnämsta
artisterna i egenskap av
»sociétaires», vilka
engagerade de övriga såsom
»pensionnaires». Alla
ville bli »sociétaires» fast
gubben Lagerqvist, som
var klen i franska
språket brukade säga:
»solitai-res».
Det var just samme
Lagerqvist som var det
ursprungliga upphovet till
den gamla
teateranekdoten, som nu berättats i
decennier, fast än om det
ena, än om det andra gyckeloffret. Jag tillåter mig
härmed, för att den uråldriga anekdoten skall få sin
rätta historiska belysning, återge den såsom
vännen Frippe lancerade den, en gång på åttiotalet.
En fransk komedi kollationerades, varvid det
vimlade av sådana ord som »Champs-élysées»,
»Dé-jeuner», »Honni soit qui mal y pense» m. fl.
Regissören fordrade att dessa ord skulle uttalas med
en korrekt och elegant parisaccent. Lagerqvist, som
hade en liten roll i stycket, visade rollhäftet för
sin vän Norrby och frågade:
»LTttalas det här ordet ’kobang’?»
»Jag tror det skall uttalas ’kobäng’», svarade
Norrby.
Gubben Lagerqvist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
