Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det var Conrad Nordqvist som nu alla hoppades
på. Han utpekades som den man, vilken skulle draga
upp konsten ur den förfallets dypöl, vari den nu
hjälplöst krälade.
Innan Willman definitivt lämnade sin befattning,
hade han dock den tillfredsställelsen att äntligen få
»Mästersångarne» framförd. Visserligen var Hans
Sachs’ stora monolog i tredje akten struken och
många brister förefunnos och påpekades, särskilt i
fråga om regi, tydligt textuttal och följandet av
Wagners anvisningar. Men det hela hars i alla fall
upp av så mycken entusiasm och musikerglädje av
både sångare och orkester, att man onekligen bör
beteckna »Mästersångarnes» premiär som en
konstnärlig framgång och ett stort steg framåt på den
väg, som leder till Parnassens höjder, och från
vilken de styrande vid vår Opera aldrig bort avlägsna
sig.
Dystra ovädersmoln började lägra sig på konstens
himmel. Riksdagen gruffade och ville draga in
anslaget till de kungliga teatrarna. Dramatens
artister bedrevo en energisk agitation med
skådespelaren Ossian Hamrin som hemlig pressombudsman
för att få bli societärer. Nya Teatern gick en oviss
framtid till mötes, och även den lilla Vasateatern
laborerade med knaggliga affärer. Dåliga tider var
det i hela landet, det uselt avlönade teaterfolkets
levnadsstandard närmade sig proletariatets,
orkestermusikernas inkomster tangerade svältgränsen och
de små söta balettflickornas gage var rena
skandalen och förde tanken osökt till vit slavhandel. Vid
Operan var figurantskornas årsavlöning, inklusive
aftonpengar, från 760 kr. ned till 250 kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
