Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiginnan får veta att Fouché blivit upphöjd till
hertig d’Otrante och hon kallar honom: hertig:
»d’Otrente-et-quarante».
Släkten d’Otrante hade invandrat till Sverige,
sedan Svenska folket valt marskalk Bernadotte till
Sveriges kronprins. En av den berömde
polisministerns ättlingar i rätt nedstigande led uttryckte för
Frippe sitt misshag med den respektlösa repliken,
och efter premiären ströks den. Skada, ty förutom
sin kvickhet hade repliken den fördelen att den var
byggd på en anekdot med verklig historisk
bakgrund. Eljest torde nog det strängt historiska vara
den svagaste punkten i Sardous populära
publick-stycke.
Efter sju veckors utsålda hus insjuknade fru
Hartman, och då stod teatern där utan någon
fär-digrepeterad pjäs. Man hade visserligen då och
då kostat på sig en repetition på ett svenskt
original: Michaelsons »Unge greven» men även i detta
stycke hade fru Hartman en roll. Medan teatern
upplevde en försakelsevecka med hoprafsad
repertoar och tomma salonger forcerades arbetet. Fröken
Karin Svanström fick overtag’a fru Hartmans roll,
och »Unge greven» gjorde lycka främst tack vare
Lina Sandells återgivande av den enkom för henne
skrivna titelrollen. Fru Hartman anmälde sig nu
åter frisk. Då författaren märkte att hans stycke
skulle få stryka på foten för »M :me Sans-Géne»
och en principiell meningsskiljaktighet uppstått
vis-å-vis författaretantiemerna, förbjöd Michaelson
efter fem representationer styckets vidare
uppförande, något som gav anledning till åtskilligt prat
och tissel-tassel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
