Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så är det alltid här i världen. När motgångarna
börja, blir man övergiven av sina trogna anhängare.
Så har det gått med Julius Cæsar, Napoleon och
häradshövding Riben och så kommer det att gå med
Mussolini, Poincaré och Kalle Kilbom.
Om det var oväder inom Operans murar, sä var
det så mycket vackrare väder med solsken och värme
i Stockholms skärgård. De flesta operasångarna
foro ut till sina sommarnöjen för att vila på sina
färska revolutionära lagrar. Men Rundberg
stannade kvar i staden. När de sammansvurne
återvände till staden, var allt klart. Regeringen hade
utsett kammarherre Burén till operachef,
allden-stund han på grund av sina förbindelser med det
lotter i jobbande teaterkonsortiet, kunde utlova de
innestående lönernas utbetalande.
En svårighet återstod ännu: Nordqvists kontrakt
med regeringen gällde ännu tre år. Han
soulage-rades emellertid med 3,000 kr. om året och den
förnämliga titeln: förste hovkapellmästare. Vid ett
tillfälligt sammanträffande frågade jag honom,
varför han så lättvindigt funnit sig i ett så upprörande
brutalt övergrepp? Han svarade, med skalken i
ögonvrån: »Kära bror, jag har samlat en liten slant,
jag har min pension från regementet, jag är
organist i Storkyrkan och lärare vid Musikaliska
Akademien. Nu har jag dessutom fått 3,000 om
året för att jag skall slippa förarga mig gul och
grön morgon, middag och kväll. Förresten kommer
dom snart tillbaka.»
Om den förhastade och oförsiktiga
bojkottförklaringen mot Nordqvist kan man använda de ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
