Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det var ofattbart hur han kunde lyckas med Donna
Anna och Donna Elvira. Efter ett par år avgick
han från Operan och startade »Lindens teater- och
konsertbyrå» men höll sig alltid beredd att inträda
som Rundbergs efterträdare, tänkande som så:
»stränga herrar regera aldrig länge».
Fru Linden däremot lyckades vinna publiken i hög
grad och var väl, under några år, Sveriges mest
populära konstnärinna. I Glucks »Orfeus» uppnådde
hon sin största konstnärliga seger, och tack vare
henne upplevde det klassiska mästerverket en ny
pri-mavera. Här fanns allt: vacker röst, fördelaktigt
utseende, stilriktig kostymering (lyran gjord efter en
skiss av Julius Kronberg), ett brett och bundet
föredrag samt en plastik, som i lugn ädelhet närmade sig
fulländningen.
Man började mer och mer undra hur det kom
sig till att man aldrig fick se fru Linden som
»Carmen»? Endast två gånger hade hon sjungit
partiet, vid den ordinarie rollinnehavarinnans
sjukdom, och hade då hennes Carmen
mottagits med stort bifall och entusiastiska recensioner.
Men varje gång »Carmen» annonserades stod
alltid fru Almati-Rundbergs namn på affischen.
Genom sin envishet att vilja reservera Leonoras,
Amneris’ och Carmens roller för sin frus räkning,
fick Rundberg den allmänna opinionen mot sig. Man
hade visserligen hört glunkas om att Rundberg förde
ett hårt envåldsregemente, men att en sympatisk
konstnärinna skulle ustå ett martyrium för hans
egoistiska beräkningars skull, det kunde man ej
tolerera. Med stor taktisk skicklighet använde sig de
missnöjda inom Operan av denna sninesstämning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
