Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enda insats. Det värsta var dock att
dörröppningarna till orkesterrummet voro så små att man inte
kunde få in kontrabasarna genom dem, varför
orkestervaktmästarna, under kapellisternas ohejdade
munterhet, fingo lyfta in de stora åbäkena över
parketten.
Den 19 september 1898 invigdes det nya
operahuset. (Även denna gång ställdes det till med
auktion. Operapubliken som var van att ropa in
artisterna, fick nu lära sig att även ropa in biljetterna,
och det till ganska högt pris ändå.
Parkettbiljetterna betingade ett pris varierande mellan 65 och 96
kronor och tredje radens biljetter bortslumpades
från 11 till 33 kronor stycket.) Alla hade önskat
och hoppats att denna historiska tilldragelse på ett
värdigt sätt skulle celebreras med framförandet av
en ny svensk opera och på så sätt den nya
byggnadens tillkomst, för kommande generationers
medvetande, kunde sättas i samband med den svenska
tonkonstens uppblomstring.
De styrande vid Operan hade nog själva en liten
känning av vad deras frid tillhörde, ty redan 1894
hade en pristävlan utlysts för den bästa svenska
operan. Prisnämnden ansåg intet av de inlämnade
verken vara förtjänt av vare sig första eller andra
pris. Tredje priset tillerkändes Ivar Hallströms
»Liten Karin» vilken dock aldrig blivit uppförd.
Bristen på konstnärlig ansvarskänsla och artistisk
fantasi hos operaledningen (»de sova dina
styresmän» skriver Pleidenstam) gjorde sig ännu en gång
gällande, ty invigningen högtidlighölls med ett
typiskt »plockprogram»: en dödfödd kantat av
Hallström, Lindblads »Frondörerna» och några scener
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
