Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En glansfull epok i svenskt teaterjiv var härmed
avslutad. Avskedskvällen blev en oavbruten rad av
hyllningar, vilka efter sista ridåfallet koncentrerade
sig på teaterns avgående chef, den 75-årige Gustaf
Fredriksson. Artister, tjänstemän, elever och
arbetare, alla högtidsklädda och med blommor och
kransar i händerna, samlades på scenen. Med ett
högstämt tal överlämnade Aug. Lindberg en
jättelagerkrans och Albion Örtengren en adress, ristad å
en silvertavla, varå personalen givit uttryck åt sin
tacksamhet. Fredriksson tackade med av rörelse
darrande stämma och avslutade sitt tal med att
tillönska den nya teatern lycka och framgång.
De flesta närvarande trodde nog att man sett
Frippe för sista gången på scenen. Men året därpå
gästade han igen i »Livets maskerad» på den nya
Dramaten. Vid åttio års ålder firade han sitt
femtioårsjubileum vid teatern i greve Trasts roll i
»Ära», och vid åttiofem gasterade han med
ungdomlig vigör i »Ungdomsvänner».
Jag har forskat i några berömda scenveteraners
historia, men ingen av dessa gamlingar, varken
Phister i Köpenhamn, Got i Paris eller Girardi i
Wien, komma tillnärmelsevis upp till Frippes
rekord.
Då Gustaf Fredriksson år 1921, vid 89 års ålder
på allvar tog avsked från Livets maskerad, tar jag
för givet att Sancte Per slog upp himmelens portar
på vid gavel för denne trägne arbetare i den sanna
konstens tjänst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
