Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stewarden tog ny hyra på något av Burns
Philp-linjens fartyg, gjorde han alltid till villkor att
Kwaque skulle följa med och vederbörligen
avlönas med tio shillings. Kwaque hade ingen talan
därvidlag. Aven om han velat rymma i australiska
hamnar, skulle Doughtry ej ha behövt vakta
honom. Australien med sin »allvita» politik drog
försorg om det. Ingen mörkhyad varelse, antingen
malaj, japan eller polynesier, kunde stiga i land
där utan att i regeringens händer avlämna en
kontant garanti på hundra pund.
Ej heller hade Kwaque någon lust att rymma,
då Makambo lade till vid någon av de andra öar na.
King William Island, som var den enda mark han
någonsin trampat, var den måttstock varmed han
mätte alla andra öar. Och eftersom King
William-Island var människoätande, kunde han endast dra
deri slutsatsen att samma diet praktiserades på de
andra öarna.
Vad King William Island beträffade, hade
Makambo, liksom Cockspur förr, brukat anlöpa den
var tionde vecka, och den värsta hotelse Doughtry
någonsin kunde utslunga mot Kwaque var att sätta
honom i land på det ställe där de båda snabbfotade
unga männen ännu sörjde sitt svin. Det var faktiskt
deras givna program att varje gång ro rundt
omkring Makambo och göra ohyggliga grimaser upp
till Kwaque, som grimaserade tillbaka uppe vid
relingen. Doughtry uppmuntrade till och med detta
utbyte av mimiska artigheter för att avskräcka
honom från hoppet att någonsin komma tillbaka till
sin födelseby.
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
