Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller hotelser och att, om icke levande ting rörde
sig, som dörren hade gjort, rörde de sig icke av
sig själva och voro döva för allt vad Jivet kunde
ha att säga till dem. Ibland sprang han ,ut i den
smala förstugan utanför hytten och tittade utåt den
långa gången som gick åt fören och aktern.
Det gjorde han i drygt en timme och återvände
alltid till dörren som icke ville öppna sig. Sedan
kom han på en idé. Efter dörren ej ville gå upp
och steward och Kwaque ej kommo tillbaka, skulle
han gå och söka dem. Sedan han väl fått detta
klart för sig, sprang han utan tvekan eller
obeslutsamhet nedåt den långa gången akterut. Då han
vek om det rätvinkliga hörn varmed den slutade,
träffade han på en smal trappa. Bland många andra
lukter kände han igen Kwaques och stewardelns
och visste att de hade gått fram där.
Han sprang uppför trappan och upp på
mellan-däck och började möta passagerare. Som de voro
vita gudar, hads,han ingenting emot att de tilltalade
honom, men uppehöll sig icke utan sprang ut på
öppna däcket, där flera av de gynnade gudarna
halvlågo i däckstolar. Ännu ingen Kwaque eller
steward. Ännu en smal och brant trappa lockade,
och han kom upp på övre däcket. Här under det
stora soltältet sutto många flera av gudarna —
många gånger flera än han hittills sett i hela sitt liv.
Den främre ändan av övre däcket slutade med
kommandobryggan, som utgjorde en del av det,
i stället för att vara upphöjt däröver. Då han
travade omkring styrhytten till dess skuggiga läsida,
mötte han sitt öde, ty man skall veta att kapten
5°
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
