Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det var då för ledsamt . ..» började Doughtry.
»Ledsamt, ja, det tror fanl» röt kaptenen.
»Båtsman 1 Kasta hunden överbordl»
»Överbord, jaha, kapten», upprepade båtsmannen,
men tvekade.
Dag Doughtrys ansikte fick omedvetet ett
uttryck av trots, som på hans eget lugna sätt skulle
driva honom till vad som helst, blott han fick sin
vilja fram. Men han svarade gansk|a vördnadsfullt,
och hans drag antogo medels en illistig ansträngning
ungefär den godmodiga min som var hans vanliga.
»Det är en snäll hund, kapten, en oförarglig hund.
Jag kan aldrig förstå hur han har kunnat bära sig
åt så här, han måste ha haft någon anledning. ..»
»Det hade han också», inföll en av passagerarna,
en kokosplantageägare från Shortlands.
Stewarden gav honom en tacksam blick och
fortfor:
»Det är en snäll hund, kapten, en ofantligt lydig
hund — kom ihåg hur han genast lydde mig midt
i slagsmålet och kom och lade sig. Han är så
klok som en människa, gör allt vad jag säger till
honom. Nu skall jag ha honom till att bli god vän
med de andra hundarna. Ni ska få se ...»
Doughtry gick bort till de båda upphetsade
terri-erna och ropade Michael till sig.
»Han är snäll, förstår du? Killeny, han är snäll»,
kuttrade han och lade den ena handen på en terrier
och den andra på Michael.
Terriern gnällde och tog ett stadigt spjärn mot
kapten Duncans ben, men Michael gick fram till
honom med långsamt viftande svans och nedlagda
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
