Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
digt öppna sin mun och utstöta ett ofrivilligt tjut.
Men liksom hos Jerry var det icke bara ett tjut.
Det var mera släkt med smekande sång, och det
dröjde ej länge förr än Kwaque kunde modulera
hans röst upp och ner inom ett visst register, nästan
i takt och utan ’falska toner.
Michael tyckte aldrig om dessa lektioner, ty som
han såg ned på Kwaque, avskydde han att på minsta
sätt låta sig påverkas av den svarte. Men allt detta
ändrades då Dag Doughtry överraskade dem
under en sånglektion. Han letade fram sitt handklaver,
med vilket han på krogarna i land brukade fördriva
tiden mellan sina ölbuteljer. Fortast gick det att få
Michael att sjunga i moll, det kom han under fund
med, och sedan han en gång börjat fortfor han
att sjunga så länge musiken räckte. I brist på
instrument brukade Michael sjunga under eggelse och
ackompanjemang av stewards röst, som började med
att gnola »ho ho ho» utdraget och sorgligt och sedan
kasta sig in på någon gammal visa eller ballad.
Michael hade avskytt att sjunga med Kwaque, men
han älskade att sjunga med steward, till och med
diå denne tog honom med sig ut på däck och lät
honom uppträda inför passagerarna som kiknade
av skratt.
Mot slutet av resan hade stewarden två allvarliga
samtal, ett med kapten Duncan och ett med Michael.
»Så här hänger det ihop, Killeny», började
Doughtry en kväll, då Michael lagt huvudet i hans knä
och tittade tillbedjande upp i sin herres ansikte;
han förstod icke ett dyft av vad som sades, men
han njöt av den förtrolighet som ljuden antydde.
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
