Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mangroveträden och kokosträden frodas och landet
lyfter sig från stranden till Lejonhuvudet.»
»Håll er i styr», sade vetefarmaren med en blixt
av ilska, icke riktad mot Gamle sjöbussen, utan
mot kaptenen och juden. »Vem bär ansvaret för
den här expeditonen? Har jag ingenting att säga?
Skall ingen fråga mig vad jag tycker? Jag tycker
om den där stewarden. Det förefaller mig att han
är den rätta. Han är så artig som alla andra
sjöfarare, och jag ser nog att han kan ta emot en
order utan att bjäbba emot. Och han är inte dum,
nej, långt ifrån.»
»Det är just knuten, Grimshaw», svarade juden
i blidkande ton. »På grund av det ovanliga i vår
expedition, skulle vi ha större nytta av en steward
som vore mera i idiotstil. En annan sak, som jag
skulle betrakta som en verklig ynnest av er, är att
ni inte glömmer att ni inte har satt in en enda cent
mera i företaget än jag.»
»Och hur skulle ni alla tre reda er, om ni inte
hade mig med min erfarenhet till sjöss?» frågade
kaptenen förargad. »För att inte tala om
inteckningen i mitt hus och det vackraste och mest
inbringande lilla uthyrningshuset i San Francisco
alltsedan jordbävningen.»
»Men vem betalar det hela? Det frågar jag er
allesammans.» Vetefarmaren lutade sig fram med
handlovarna stödda mot knäna, så att fingrarna
hängde över hans långa skenben halvvägs ner åt
fotterna, efter vad Doughtry tyckte. »Ni kapten
Doane, kan inte få låna en enda penny till på edra
fastigheter. På min jord växer ännu det vete som
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
