Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde kapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
falsett till svar på en fråga. »Det var inte av såren
jag svimmade. Det var ansträngningen under
bataljen. Jag var för svag. Nej, det fanns så litet
fukt i min kropp, att jag inte blödde mycket. Och
det häpnadsväckande under sådana omständigheter
var att såren läktes så snart. Andre styrmannen
sydde ihop mig dagen därpå med en nål, som
lian hade gjort av en tandpetare av elfenben pch
med tråd som han drog ut ur en trasig presenning.»
»Får jag fråga, mr Greenleef, om det satt ringar
på de där avhuggna fingrarna?» hörde Doughtry
Simon Nishikanta fråga.
»Ja, och en riktigt härlig. Jag hittade den sedan
på båtens botten och skänkte den till
sandelträ,-handlaren som tog upp oss. Det var en stor
diamant. Jag betalade hundraåttio guineas för den
till en engelsk sjöman i Barbados. Han hade stulit
den, och den var naturligtvis värd mera. Det var
en vacker ädelsten. Sandelträhandlaren fick den
inte bara för att han hade räddat mitt liv. Han
gav ut minst hundra pund till min ekipering och
för min ångbåtsbiljett från Torsdagsön till Shangai.»
»Man kan inte låta bli att se på hans ringar»,
hörde Doughtry Simon Nishikanta säga till
Grims-haw samma kväll i mörkret på hyttdäcket. »Så’nt
ser man aldrig nu för tiden. De ä’ antika, verkligt
antika. Det är inte vanliga ringar, utan vad man
förr i världen skulle kalla kungliga ringar. Jag
menar att det bara var högförnämt folk som bar
sådana ringar. Jag* önskar att folk belånade sådana
97
Michael, Jcrrys bror.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
