Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ELFTE KAPITLET.
En gång innan Mary Turners resa var slut, satt
Dag Doughtry mellan raderna av vattenfat i
lastrummet och döpte skrattande om fartyget till
»Idiotskeppet». Men det var några veckor senare.
Under mellantiden fullgjorde han sina åligganden så
att inte ens kapten Doane kunde hitta på någon
anledning till klagomål.
I synnerhet var stewarden uppmärksam mot Gamla
sjöbussen, för vilken han fattat en stor beundran,
om icke tillgivenhet. Den gamle var olik sina
ka-jutkamrater. De voro penningsnikna, allt hos dem
gick ut på att förvärva dollars. Doughtry, som
själv gick i den sorglöst frikostiga genren, kunde
ej annat än uppskatta storslagenheten hos Gamla
sjöbussen, som tydligen hade levat i stor stil och
alltid var med om att dela skatten som de sökte.
»Ni skall få er andel, steward, om den också skall
tas av min», försäkrade han ofta Doughtry vid
tillfällen då den senare visat sig särskilt vänlig. »Där
finns väldiga massor, och som jag inte har några
släktingar, kommer jag inte att behöva så mycket
av det, inte längre tid än jag har kvar att leva.»
Så seglade alltså Idiotskeppet vidare, och alla
akterut betedde sig dåraktigt, från den godmodige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:55:30 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/michael/0103.html
