Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut hundra dollars i guld till den förste som siktar
land på mr Greenleafs latitud och longitud.»
Men matroserna, som höllo till i masttopparna,
blevo grymt besvikna, ty endast i två dagar fingo
de fortsätta med sina spaningar. Det var ej helt
och hållet Dag Doughtrys fel, fastän vad han tog
sig till nog skulle ha varit tillräckligt att
omöjliggöra deras fortsatta utkik.
Nere i proviantrummet under kajutgolvet höll han
på att tulla öllådorna som enkom tagits med för
hans räkning. Han räknade dem, tvivlade på det
resultat han kom till, strök eld på flera tändstickor,
räknade igen och genomsökte sedan hela
proviantrummet i hopp att finna flera öllådor instuvade på
annat håll.
Han satte sig nedanför luckan i kajutgolvet och
funderade i en dryg timme. Det var återigen juden,
tänkte han — juden som hade velat förse Mary
Tumer med två kronometrar, men icke med tre;
juden som bekräftat överenskommelsen om ett
tillräckligt ölförråd för att Doughtry skulle kunna få
sina sex liter om dagen. Stewarden räknade
öllådorna ännu en gång för att vara säker. De vono
tre. Och eftersom varje låda innehöll två dussin
liter och hans ranson varje dag var ett halvt dussin
liter, var det tydligt att det förråd han hade
framför sig endast skulle räcka i tolv dagar. Och tolv
dagar voro alls icke tillräckligt lång tid för att man
skulle kunna segla från denna okända punkt av
ett strandlöst världshav till den närmaste hamn där
man kunde köpa öl.
Sedan stewarden väl fått detta klart för sig, spill-
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
