Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt, kunde han ha svurit på att han hörde ljudet
av en borr som skar igenom hårdt trä.
En minut därefter hade han omsorgsfullt gömt
sin egen borr och lade handen på axeln av en man,
som han ej kunde känna igen i skymningen, jnen
som låg på knä och flåsande borrade i framsidan
av en tunna. Brottslingen gjorde intet försök att
komma undan, och då Doughtry strök eld på en
tändsticka, hade han framför sig Gamle sjöbussens
uppåtvända ansikte.
»Nå, det var då också —I» mumlade stewarden
häpen. »Vad i helvete tappar ni ur vattnet för?»
Han kände den gamle mannens kropp darra av
häftig skräck, och han blev vek om hjärtat.
»Det gör det samma», viskade han. »Var inte
rädd för mig. Hur många har ni borrat?»
»Alla i den här raden», lydde det framviskade
svaret. »Ni skvallrar väl inte på mig för ... för de
andra?»
»Skvallra?» Doughtry skrattade tyst. »Jag drar
mig inte för att tala om för er att jag är här i
samma ärende, fastän jag inte kan begripa varför
ni gör det där. Jag har nyss slutat borra alla
tunnorna i styrbordsraden. Men det säger jag er, sir,
ge er av härifrån genast och i all stillhet, medan
det ännu går för sig. Alla ä’ uppe i riggen, och
ingen ser er. Jag fortsätter och avslutar det här
jobbet... och lämnar bara kvar så mycket vatten
att det räcker i... låt oss säga tolv dagar.»
»Jag skulle vilja tala med er ... förklara paken»,
viskade Gamle sjöbussen.
»Ja visst, sir, och jag nekar inte för att jag är
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
