Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lura en sådan människa som ni. Det är lätt att
narra människor som inte tänka på annat än pengar.
Men ni är inte sådan. Ni lever och andas inte bara
för pengar. Jag har observerat ert förhållande till
hunden, negerynglingen, ölet. Och just därför att
ert hjärta inte hänger fast vid en stor begravd guld-,
skatt är ni svårare att lura. De som ha en fix idé
är det förvånande lätt att föra bakom ljuset. De
stå ganska lågt. Förespegla dem en vinst på hundra
dollars t. ex., så snappa de efter betet som
hungriga gäddor. Erbjud dem tusen dollars, eller tio
tusen, så bli de alldeles galna. Jag är en gammal
man, en mycket gammal man. Jag vill gärna leva
tills jag dör — jag menar, leva hyggligt, bekvämt,
som bättre folk.»
»Och ni tycker om långresor? Jag börjar förstå.
Just som de ä’ nära stället där skatten inte finns,
tvingar dem ett litet missöde, t. ex. att deras
vattenförråd är slut, att söka hamn, och sedan ge de
sig ut igen på jakt.»
Gamle sjöbussen nickade, och hans solblekta ögon
glittrade.
»Emma Louisa» till exempel. Jag höll henne ute
på långresa i halvtannat år med vattenbrist och
andra missöden. Dessutom betalade de för mig på
ett av de bästa hotellen i New Orleans i över fyra
månader innan resan började och gåvo mig rikliga
förskott, ja riktigt rikliga.»
»Men berätta mera, sir, jag är ofantligt
intresserad», sade Dag Doughtry. »Det är ett ypperligt
knep. Jag skulle vilja lära mig det till min
ålderdom, men jag ger er mitt hedersord, sir, att jag
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
