Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anbragte honom i träd och berg eller bland
stjärnorna. Det var därför att människan märkte, att
människan var förgänglig och försvann från
stammen eller familjen eller vilket namn hon nu gav
sin grupp, som ju ej var något annat än en
männi-skohjord. I sin fantasi diktade hon då en ny
kamratskara som skulle vara evig och med vilken hon
kunde slå följe i evighet. Rädd för det mörker,
där hon såg alla människor glida ner, byggde hon sig
bortom mörkret en ljusare värld, en sällare
jaktmark, en vackrare och solidare festsal och kalasplats
och kallade den alltid »himlen».
Liksom vissa av de äldsta och lägst stående
nutidsmänniskorna hade Michael ingen tanke på att
ställa upp sin egen skugga framför sig och dyrka
den som Gud. Han dyrkade ej skuggor. Han
dyrkade en verklig, otvivelaktig gud, icke danad efter
hans eget fyrbenta, raggiga beläte, utan i Stewards
tvåbenta, ragglösa, upprättgående gestalt av kött
och blod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
