Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bössa. Men kalven dog ej genast. Den upphörde
med sina krumsprång och låg en stund skälvande
på havsytan. Modern var bredvid honom i
samma ögonblick som han blev träffad, och för
dem som voro ombord och tittade nästan lodrätt
ner på henne var det tydligt att hon blev mycket
orolig. Hon stötte till ungen med sin väldiga bog,
kretsade omkring honom, lade sig sedan utmed
honom och upprepade sina knuffar.
Alla ombord på Mary Tumer, befäl och
besättning, stodo vid relingen och tittade oroligt på
vidundret som var lika långt som skonaren.
»Tänk om hon skulle göra med oss som den andra
gjorde med »Essex», sade Dag Doughtry till Gamle
sjöbussen.
»Det vore bara rätt åt oss», sade denne. »Det
var onödigt — ett tanklöst och grymt tilltag.»
Michael, som märkte att något försiggick där
nere i vattnet men ej kunde se något för relingens
skull, hoppade upp på kajutkappen och skällde
morskt då han fick se vidundret. Allas ögon
riktades förskräckta på honom, och stewarden tystade
ner honom med en viskad befallning.
»Det här är sista gången», mumlade Grimshaw
med låg röst, darrande av ilska, till Nishikanta.
»Om ni någonsin mer under den här resan skjuter på
en val, vrider jag halsen av er. Ja, se på mig, ni.
Jag menar vad jag säger. Jag skall klämma
ögonen ur er.»
Juden smålog matt och pep: »Här kommer
ingenting att hända. Jag tror inte att Essex blev
sänkt av en val.»
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
