Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig som rundtoppiga kullar, gråa som
kvicksilver.
»Nå, nu går det bra», sade Grimshaw
uppmuntrande. »Där ger hon sig av nu, styr kurs rätt ifrån oss.»
»Naturligtvis går det bra, vem har tänkt annat?»
skrävlade Nishikanta, i det han torkade svetten från
sin panna och hals och tittade liksom de andra
efter den bortdragande valen. »Jo, ni ä’ just ett
snyggt följe, ni, som låta skrämma er av en fisk.»
»Jag såg nog att ni var mindre gul i synen än
vanligt», hånade Grimshaw. »Ni hade allt hjärtat
i halsgropen.»
Kapten Doane drog ett djupt andetag. Han kände
en sådan lättnad att han ej brydde sig om att delta
i käbblet.
»Gul är ni ändå», fortfor Grimshaw, »och det
så det förslår.» Han gjorde en rörelse med huvudet
mot Gamle sjöbussen. »Där ser ni en riktig karl.
Han är minsann inte gul, han. Han blinkade injte
en gång och han förstod nog faran bättre än ni.
Om jag finge välja mellan att lida skeppsbrott vid
en obebodd ö tillsammans med honom eller med
er, skulle jag föredra honom tu&en gånger. Om ...»
Men ett rop från matroserna avbröt honom.
»Barmhärtige Gud!» mumlade kapten Doane för
sig själv.
Den stora valfiskhonan hade vändt om och styrde
kurs rakt på dem. Hennes fart var så stark att
hon drev upp en svallvåg med nosen som en
dread-nought eller en Atlantångare.
»Håll er fast, allesammans!» skrek kapten Doane.
Alla togo spjärn för att ta emot stöten. Hen-
U3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
