Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han anbragte Gamle sjöbussen i en trygg vrå, satte
långa John till att göra den andra livbåten klar
och haka på fallen, skickade ner Kwaque i
lastrummet för att fylla på vattenkaggar ur det knappa
återstående förrådet och lät Ah Moy hämta alla
livsmedel som funnos i kabyssen.
Styrbords livbåt, lastad med människor, proviant
och bagage, rodde raskt bort från farans centrum,
som var Mary Turner, men hade knappt hunnit
hundra meter förr än valen, som bommat med en
ny stöt mot skonaren, vände om och rusade framåt
med sådan fart att vattnet forsade om henne och
hon var nära att töma ihop med livbåten. Hon
kom så inära att roddarna på hennes sida drogo in
årorna. Vågsvallet tryckte ner den tungt lastade
båtens reling, så att det kom in åtskilligt med
vatten innan den reste sig igen. Nishikanta, som
ännu med revolvern i handen stod i aktern
framför den bekväma plats han hade valt ut åt sig,
ryckte till då båten krängde. I sin instinktlika,
krampaktiga ansträngning att hålla balansen släppte
han sitt tag om revolvern, och den föll i vattnet.
»Ha hal» hånade Doughtry. »Vad är nu
Nishikanta värd? Jag vet vad han går för, och han har
förlorat övertaget över er andra. Nu ha ni honom
som i en liten ask. Och när det blir fråga om att
äta upp varandra, så ät upp honom först. Han är
visserligen ett stinkdjur och kommer att smaka som
ett stinkdjur, men ibland måste hederligt folk äta
sådan oaptitlig mat för att reda sig ur en klämma.
Men det är bäst att ni först lägga honom i saltvatten
över en natt.»
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
