Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Visst förstår jag det, och jag tackar er för att
ni säger det. Det är därför jag vill vara med er.
Och då ni har fått tag i en ny grupp skattsökare
och har fartyget i ordning, skall ni mönstra på
mig som steward tillsammans med Kwaque, Killeny
Boy och den övriga familjen. Nu har ni adopterat
mig, jag är er äldsta son, och ni måste höra på vad
jag säger. Bronx är det rätta hotellet för er —
namnet låter bra, inte sant? Sådant hör till pjäsen.
Folk kommer att tro halvt på er, men ännu mera
på ert hotell. Där ni halvligger i en skinnfåtölj
och talar om skatten, med en dyr cigarr i munnen
och en tjugucent-drink bredvid er, det är just i
stil med skatten. De måste nödvändigt tro på er.
Och om ni vill komma med nu, så ska vi ge oss
ut och köpa de där kappsäckarna.»
Gamle sjöbussen for helt käckt till Bronx i en
taxicab, skrev in »Charles Stough Greenleaf» med
gammaldags stil och upptog åter den verksamhet
som i flera år räddat honom från fattiggården. Ej
mindre käckt gav Dag Doughtry sig ut för att söka
arbete. Det var alldeles nödvändigt, ty han var en
man med dyrbara vanor. Hans familj — Kwaque,
Michael och Corky — skulle ha mat och husrum;
ännu kostsammare blev det att underhålla Gamle
sjöbussen på ett fint hotell; och så hade han sin
sex-liters-törst.
Men det var en tid av industriellt betryck.
Arbets-löshetsproblemet var mera hotande än vanligt för
invånarna i San Francisco. Och vad ångare och
segelfartyg beträffade fanns det tre skonare för
varje stewardsplats. Dag Doughtry kunde ej skaffa
168
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
