Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
räddade sina egna fötter bland de otaliga
tusentalen av läderskodda människofötter, som alltid
rusade framåt och aldrig frågade efter en hederlig
fyrbent irländsk terriers tillvaro och rättigheter.
Aftonpromenaderna tillsammans med stewarden
gingo alltid från värdshus till värdshus, där karlar
stodo vid långa diskar på sågspånströdda golv eller
sutto vid bord och drucko och pratade, bägge
delarna kopiöst. Så gjorde Steward också innan han
efter inmundigande av sin sex liters dagranson gick
hem för att sova. Många voro de bekantskaper
han gjorde, och Michael följaktligen också. De
flesta voro sjömän i kusttrafik, men det var också
många sjåare och hamnarbetare.
En av hans nya bekanta, en flodbåtskapten, som
seglade upp- och nedför viken och floderna San
Joaquin och Sacramento, hade lovat Doughtry att
mönstra på honom som kock och matros på
skonaren »Howard». Den lastade åttio ton, däckslasten
inbegripen, och kapten Jörgensen, kocken och de
båda andra besättningskarlarna lastade och lossade
skutan helt demokratiskt alla tider på dygnet och
seglade henne natt och dag i alla väder, varvid
en man styrde medan tre sovo eller vilade sig.
Det var väldigt med överarbete, men kosten var
riklig och hyran var fyrtiofem å sextio dollars i
månaden.
»Det kan ni lita på», sade kapten Jörgensen,
»endera dagen klår jag och kör bort min kock,
Han-son, och då kan ni komma... ni och er vov-vov
också». Han smekte Michaels huvud med sin
kraftiga och solbrända arbetsnäve. »Vacker hund. Det
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
