Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sett så’na där konster på teatern. Det är bara knep.
Hunden och hästen kan inte räkna.»
»Den här hunden kan», fortfor Doughtry lugnt.
»Ni kan inte lura honom. Jag slår vad om att jag
i denna stund kan rekvirera två öl, högt så att han
kan höra och lägga märke till det, och sedan viska
till uppassaren att bara komma med en, och när
den enda buteljen kommer, skall Killeny Boy bli
ovettig på uppassaren.»
»Såå. Vad slår ni vad om?»
Stewarden fingrade på en slant i sin ficka. Om
Killeny Boy svek honom, måste han ta av
hyrespengarna. Men Killeny kunde och skulle inte svika
honom, tänkte han, och han svarade:
»Jag håller två öl.»
Uppassaren tillkallades, och då han fått sina
hemliga instruktioner, ropade man på Michael, som
låg i ett hörn vid Kwaques fötter. Då stewarden
satte fram en stol åt honom vid bordet och gav
honom en vink att sätta sig på den, spetsade han
öronen. Steward väntade något av honom, ville
att han skulle visa sina konster. Och det var inte
för att få visa sig på styva linan som han blev
ivrig, utan emedan han älskade Steward. Att älska
och att tjäna var det samma efter Michaels
okonstlade sätt att resonera. Liksom han skulle ha gått
genom elden för Steward, ville han nu tjäna Steward
på vad sätt denne önskade. Det var vad kärlek
betydde för honom. Att älska betydde för honom
bara att tjäna.
»Uppassare!» ropade stewarden, och då denne
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
