Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dollars i hans hand och bad honom komma igen
med hunden följande kväll.
»För det här?» frågade Doughtry och kastade
en föraktfull blick på pengarna.
Värden ökade genast på med två dollars, och
Doughtry lovade.
»Vet du vad, min gosse», sade han till Michael,
då de gingo till sängs, »du och jag ä’ då visst värda
mer än fem dollars per kväll. Ingen har nå’nsin
sett din like. En riktig hundsångare som kan sjunga
nästan vilka melodier som helst med mig och ett
halvt dussin på egen hand. Och det påstås att
Caruso får tusen dollars varje kväll. Nåja, du är
inte Caruso, men du är den enda hund-Caruso’en
i hela världen. Jag skall bli din impresario, min
gosse. Om vi inte kan förtjäna oss en guldslant
på tjugu dollars per kväll, ska vi förflytta oss till
bättre kvarter. Och den gamle herrn på hotell
Bronx skall flytta in i ett rum åt gatan. Och
Kwaque skall få en ny kostym. Killeny, min gosse, vi
ska bli så rika, att om han inte kan få tag i någon
att pungslå ska vi bestå fiolerna själva och köpa
honom en skonare och låta honom fara ut på den
och söka efter skatter. Vi ska bli de pungslagna,
du och jag, och det skall bli oss en glädje.»–––––
The Barbary Coast i San Francisco, som förr varit
det gammaldags sjömanskvarteret på den tiden då
San Francisco ansågs för den svåraste hamnen vid
de Sju Sjöarna, hade utvecklat sig samtidigt med
staden så att den för minst hälften av sin inkomst
berodde på de sällskap av stadsbor som gjorde
utflykter dit och strödde pengar omkring sig. Det
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
