Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grupp av rika och sportlystna skattjägare, men inte
längre. Se’n bär det av ut på den blåa oceanen,
min gosse, med ett gungande bastant däck under
fotterna och våta skvättar över relingen och då och
då ett skvalande ur spygatten.
»Vi kan lika gärna fara till Rio som sjunga om
det för en hop tarvliga brackor. De kan behålla
sina ruttna städer för sig själva. Havet, det är
livet för dig och mig, min gosse, och gamle herrn
och Kwaque och Corky också. Vi ä’ inte skapade
för stadslivet. Det är inte hälsosamt. Du kanske
inte tror mig, men jag håller sannerligen på att
förlora min spänstighet. Resårerna gå ur mig. Jag
är nästan slapp av att inte ha annat att göra om
kvällarna än bara sitta och hänga. Jag blir nästan
sjuk då jag tänker på hur det skulle kännas att än
en gång höra den gamle herm säga: ’En så’n där
förstklassig cocktail skulle vara skönt att få före
middagen.’ Vi ska ta med oss en liten ismaskin
på nästa resa och ge honom det bästa som kan
åstadkommas.
»Och se på Kwaque, min gosse. Det här är inte
hans rätta klimat. Han rentav tynar bort. Om han
sitter och hänger längre på de där biograferna,
blir han bacillförgiftad. För hans och min och din
och allas vår hälsa måste vi lyfta ankar snart och
ge oss ut till passadvindarnas rike och låta kyssa
oss av dem och bli genomträngda av solmättad
luft och havets friska liv.» —
Kwaque, som aldrig beklagade sig, höll verkligen
på att tackla av. En svulst i högra armhålan, som
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
