Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då han sagt detta, gjorde han en liten paus och
lyfte upp sin blick över Doughtrys ögon till den
del av pannan som var strax ovanför och mellan
ögonen. Hans »spetälsköga» hade sett den
spet-älskes »lejonmärke».
»Ni är själv utschasad», fortfor han lugnt. »Jag
slår vad om att ni inte känner er i god form. Eller
hur?»
»Det kan jag inte säga att jag gör», ,inedgav
Doughtry. »Jag måste visst ge mig ut till sjöss igen och
till tropikerna och gassa ur mig reumatismen.»
»Var är svulsten?» frågade doktor Emory nästan
tankspridt och låtsade som om han villa närmare
undersöka Kwaques onda.
Doughtry sträckte ut vänstra handen och pekade
på det sjuka stället. Walter Merritt Emory såg
med en skenbart likgiltig blick under sina sänkta
ögonlock att lillfingret var litet svullet och krökt
och att skinnet var tunt, slätt och nästan blankt.
Medan han vände sig om för att se på Kwaque
snuddade hans ögon helt flyktigt vid lejonvecken
i Doughtrys panna.
»Reumatismen är ännu ett stort mysterium», sade
doktor Emory och vände sig åter till Doughtry, som
om den tanken just nu fallit honom in. »Den är
nästan individuell, det finns så många varieteter av
den. Var och en har sin egen. Känner ni någon
domning ?»
Doughtry rörde med ansträngning på sitt
lillfinger.
»Ja», svarade han, »det är inte så rörligt som
förr.»
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
