Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han undersökte icke allenast ytan. Han stack in
nålen från sidan under skinnet och parallelt med
det, så att hela nålen försvann inne i de
känslo-lösa partierna. Kwaque åsåg detta med uppspärrade
ögon, ty hans herre ryckte icke till och förrådde
icke med en rörelse att han kände något.
»Varför börjar ni inte?» frågade Dag Doughtry
otåligt. »För resten är det inte fråga om min
reumatism, utan om negerpojkens svulst.»
»Ni måste undergå behandling», sade doktor
Emory. »Reumatism är en ledsam historia. Den
får inte bli kronisk. Jag skall föreskriva er en
behandling. Stig upp ur stolen nu, så ska vi se på er
svar te tjänare.»
Men först, innan Kwaque fick luta sig tillbaka,
bredde doktor Emory över stolen ett skynke som
luktade bränt. Medan han skulle till att undersöka
Kwaque, såg han på sitt ur, som om han plötsligt
erinrat sig något. Då han såg hur mycket klockan
var, ryckte han till och gav sitt biträde en
förebrående blick.
»Miss Judson», sade han med kallblodig
stränghet, »ni har inte gjort vad ni skulle. Klockan fattas
tjugu minuter i tolv, och ni vet att jag skulle
konferera med doktor Hadley om det där
sjukdomsfallet på glaget halv tolv. Vad han skall svära
över migl Ni vet hur retlig han är.»
Miss Judson böjde på huvudet med ångerfull och
ödmjuk min, som om hon visste alltsammans, fastän
hon i själva verket endast visste allting om sin
husbonde och icke förr än nu hade hört talas om
att han var upptagen halv tolv.
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
