Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dörren höll Corky just på att besluta sig
huruvida han på närmare håll skulle undersöka denna
utgång till stora vida världen, vilken undersökning
sedan skulle avgöra huruvida han skulle våga sig
ut genom öppningen eller icke; då mötte hans ögon
ett par andra ögon som tittade in.
Ögonen voro grymma, gulgröna, och pupillerna
vidgade och drogo ihop sig hastigt då de spejade
in mellan rummets dagrar och skuggor. Corky
förstod faran vid första ögonkastet — en fara som
hade en våldsam död i släptåg. Men Corky gjorde
ingenting. Ingen skräck kem hans hjärta att klappa
fortare. Orörlig, bara med ett öga riktat på springan
lät han detta öga hänga fast vid den magra
vildkattan, vars huvud dykt fram i springan som en
uppenbarelse.
Vaksamma, vidgande och sammandragande sig
hastigt och försiktigt, med vertikala kolsvarta
pupiller midt i de underliga gröngula opalema, irrade
ögonen omkring i rummet. De stannade på Corky.
Ögonblickligen förrådde huvudet att katten hade
styvnat till och hukat sig ner. Nästan omärkligt
fingo ögonen ett lurande uttryck som påminde om
sfinxens stela stirrande ut över den brännheta eviga
ökensanden. Det var som om dessa ögon stirrat
så där i århundraden och årtusenden.
Icke mindre förstenad var Corky. Han drog ej
ner någon hinna över det enda öga han visade
med huvudet vridet åt sidan, ej heller tog den
våldsamma rädsla som behärskade honom sig
uttryck i att en enda fjäder skälvde. Eyigge dessa
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
