Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag har rivit upp himmel och jord. Killeny Boy
är försvunnen, liksom vi ska försvinna från denna
avskyvärda stadshåla.
»Jag har en bil som väntar. Chauffören har fått
bra betalt. Jag har för resten lovat att döda
honom, om han sviker mig. Det bär i väg ett stycke
åt nordost över sandkullen vid "vägen, som löper
utmed andra sidan av den underliga skogen. —
Så där ja. Nu ge vi oss av. Vi få prata efteråt.
Se, det börjar dagas. Det duger inte att vakten
får se oss...»
De gingo ut i stormen, Kwaque gick sist, vild
av glädje. Först försökte Doughtry hålla sig på
avstånd, men ett tu tre, vid den första stormbyn,
som hotade att rycka den bräcklige gamle mannen
med sig, grep Dag Doughtrys hand om den andres
arm, och stödjande honom med sin kropp sköt han
honom framför sig uppför kullen genom den djupa
sanden.
»Tack, steward, tack, min vän», mumlade Gamle
sjöbussen under den första lugna pausen mellan
stormilarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
