Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugutredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut för fyra år sedan. Ej heller hade några av deln
ursprungliga truppen blivit kasserade. Deras enda
sätt att slippa ifrån truppen och buren var att dö.
Och Michael visste ej ens så mycket som
stations-karlen. Han visste ingenting, bara att här rådde
sorg och lidanden och att han tycktes vara bestämd
att dela samma öde.
Då de under ännu värre tjut och gläfs lastades
in i godsvagnen, var Michaels bur midt ibland dem.
En dag och delvis två nätter befann han sig i detta
hundhelvete på resa österut. Sedan lastades de
av i någon stor stad, och Michael fick det litet
lugnare och bekvämare, fastän hans skadade fot
ännu gjorde ondt och smärtorna tilltogo varje gång
hans bur flyttades i godsvagnen.
Vad allt detta skulle tjäna till, varför han hölls
i sitt trånga fängelse i den trånga vagnen, det
undrade han ej över. Han underkastade sig det som
ett olycksöde och kunde lika litet förklara det som
att han fått sin tass krossad. Sådant händer. Livet
var sådant, livet är fullt av olyckor. Tingens
varför dök aldrig upp i hans huvud. Han kände
tingen och litet grand av tingens huru. Vad
som var, det var. Vattnet var vått, eld het, järn
hårdt, kött godt. Han underkastade sig sådant
liksom han underkastade sig de ständiga
underverken ljus och mörker, vilka lika litet voro
underverk för honom som hans ragg eller hans
klappande hjärta eller hans tänkande hjärna.
I Chicago lastades han på en trallvagn, fördes
genom den stora stadens larmande gator och sattes
in i en annan godsvagn som genast satte sig i
238
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
