Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tjugufemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJUGUFEMTE KAPITLET.
Klockan var elva på morgonen då den bleke
unge guden satte halsband och kedja på Michael,
ledde ut honom ur isoleringslokalen och
överlämnade honom till en mörk ung gud, som ej kastade
bort någon tid på att hälsa på honom eller visa
sig vänlig. Michael var alltså en fånge med kedja,
och han träffade genast på andra fångar som gingo
åt samma håll som han. De voro tre, och aldrig hade
han sett något dylikt. Det var tre hasande,
tassande jättebjörnar, och vid åsynen av dem reste Michael
ragg och morrade dämpat, ty liksom en tam ko
känner igen den första varg hon möter, hade han
ett nedärvt medvetande om att björnar voro hans
fiender alltsedan urminnes tider. Men han hade
sett för mycket av världen och var alldeles för
klok för att angripa dem. I stället gick han bakom
guden, som ledde honom i band, följde efter
honom misstänksam och med styva ben och insöp
i nosen de där varelsernas besynnerliga lukt.
Alltjämt strömmade det besynnerliga lukter in
i hans näsborrar. Fastän han ej kunde se
tvärsigenom väggar, kände han lukter på vilka han
längre fram skulle känna igen lejon, leoparder, apor,
babianer, sälar och sjölejon. Allt detta skulle ha
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:55:30 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/michael/0252.html
