Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugusjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flygande Sam över sig så att de stöpo på
fläcken.
»Kom ihåg att det är en riktigt tjurskallig åsna»,
sade Collins till mannen med de vaxade
mustascherna. »Om någon av publiken anmäler sig för att
komma åt pengarna, så är det så mycket bättre.
De bli snart expedierade. Det finns ingen levande
varelse som kan hålla sig kvar en minut på hennes
rygg... om hon bara får repetera med 6piken litet
emellan. Hon måste leva i ständig skräck för
epiken. Låt henne aldrig slappna till därvidlag. Om
ni låter henne vila i några dagar, så ^repetera det
där med spiken ett par gånger strax innan ni börjar
igen, annars kanske hon glömmer det och fördärvar
hela numret genom att trava omkring med första
bästa grabb som anmäler sig.
»Men om nu någon så’n där grabb skulle haka
sig fast med armar och ben och tänder och lyckas
hålla sig kvar och minuten nästan har gått, låt då
Sam eller någon av er tre oförmärkt ge åsnan ett
nyp med spiken. Då är det godnatt för lilla
grabben. Ni kan inte förlora, och publiken kiknar
av skratt.
»Och nu kommer kvintessensen. Det här
framkallar alltid dundrande applåder. — Pass på, ni
två! — Låt gå, Sam!»
Medan de vita ynglingarna hotade att kasta pig
upp på Barney från bägge sidorna och höllo hennes
uppmärksamhet fängslad, fick Sam ett plötsligt
anfall av raseri och förtvivlan, tog ett språng över
repen, hakade sig fast med armar och ben om
Barneys hals och tryckte sitt eget huvud tätt intill
275
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
